Bäckenmodell som visar bäckenbotten, de inre och yttre könsorganen och den kvinnliga blåsan

Anatomiskt sett visar modellen både kvinnans bäcken, musklerna i bäckenbotten, de inre och yttre könsorganen samt urinblåsans relationer med urinröret och ändtarmen.



Bäckenet består av de 3 byggstenarna, som är de 2 höftbenen och korsbenet. Modellen visar även de 2 nedre ländkotorna. Sammantaget visar modellen följande ben:



Os coxae (de 2 höftbenen) av vilka båda är sammansatta


- Os ilium (höftbenet/höftbenet)

- Os ischii (sitsben)

- Os pubis (blygdben)



Us sacrum (sacrum) inkl. os coccygis (coccyx)
4:e och 5:e ländkotan (ländkotan)


I benvävnaden syns de viktigaste detaljerna, till exempel stora knölar. Mindre detaljer som linea glutaea utelämnas. Som något speciellt kan korsbenet öppnas. Det gör det möjligt att se såväl canalis sacralis som de Y-formade kanalerna i dess sidovägg (där nerverna löper). Vidare ses några ligament. Det är först och främst jämställt. sacrospinal och lig. sacrotuberal.



Bäckenbotten (även kallad bäckenbotten eller diafragma bäcken på latin) består av följande muskler, som är tydligt synliga:



- M. levator ani (bestående av m. pubococcygeus och m. iliococcygeus)

- M. coccygeus



Andra muskler ses också som ischiocavernosus-muskeln, bulbospongiosus-muskeln och obturator internus-muskeln.



De inre könsorganen inkluderar äggstockarna (äggstockarna), äggledarna (tubae uterinae), livmodern (livmodern) och slidan (vaginan), som alla ses i detalj. Anatomiskt ligger den i det lilla bäckenet. De ses i förhållande till urinblåsan (vesica urinaria) med urinröret (urethra) och ändtarmen (ändtarmen).



De yttre könsorganen visas med de största och viktigaste detaljerna, som anatomiskt är placerade framför och under symfysen.



Många av dessa organ fungerar som en kanal eller reservoar (t.ex. slidan och urinblåsan), varför de ses på ett pedagogiskt sätt med en luftfylld hålighet (hålighet). Speciella områden visas i en pedagogisk färg - till exempel ollon klitoris i gult och fimbriae i mörkrött.

Bäckenet som födelsekanal



Normalt anges följande 3 anslutningslinjer:



- Conjugata vera (mäter normalt 11 cm i det kvinnliga bäckenet)

- Diameter obliqua (mäter vanligtvis 12,5 cm i kvinnans bäcken)

- Diameter transversa (mäter vanligtvis 13 cm i kvinnans bäcken)



På denna bäckenmodell mäter alla 3 ovan anslutningslinjer 11 cm. Detta beror bland annat på att storleken på modellen motsvarar en 14-åring (som nämnts i början av beskrivningen ovan).

Rörelsemässigt är bäckenet inte flexibelt, varför leder (t.ex. SI-lederna och symfysen) inte kan separeras eller flyttas. Detsamma gäller lederna i de 2 nedre ländkotorna.



När de inre organen i modellen separeras är de i allmänhet lite flexibla. Till exempel kan urinblåsan klämmas en hel del när man håller i den. Bäckenbotten har däremot en fastare konsistens och är gjuten i ett stycke med de yttre könsorganen och ändtarmsöppningen (kan ses på en av bilderna till vänster).

Kliniskt sett kan modellen användas i samband med rehabilitering efter förlossning, operativa ingrepp etc. Den kan också användas för att förstå sjukdomar och störningar i de kvinnliga könsorganen, urinblåsan och ändtarmen. Exempel är urinvägsinfektion och tumörer.