Klassisk modell av ryggraden i vuxenstorlek inkl. stå

Anatomiskt sett visar modellen hela kotpelaren som består av en nackdel, en bröstdel, en länddel, en bäckendel och svanskotan. Nackbenet ingår också.

Modellen visar alltså de två viktigaste ledtyperna i ryggraden, vilka är:

Symfyserna (skivorna) mellan kotkropparna

Facettlederna, som är glidleder mellan kotornas tapp.

Dessutom ses både övre och nedre halsleden och sacrococcygealleden.


Dessutom visar modellen hur bäckenet i sin helhet bildar en ringstruktur som ser till att det axiella skelettet hålls samman med de nedre extremiteterna. Modellen visar även SI-leden mellan korsbenet och blygdbenet, samt symfysen mellan blygdbenen.

Vidare visar modellen den cervikala delen av kotartären, de 31 paren av spinalnerver och ett diskbråck i ländpartiet. Observera att en flik kan lossas från korsbenet för att illustrera fördelningen av nerver.

Rörelsemässigt är modellen väldigt flexibel. Rörligheten i den mänskliga ryggraden är störst i hals- och ländryggen (som är lordotiska), medan bröstregionen (som är kyfotisk) är mindre rörlig. Denna modell kan användas för att demonstrera de viktigaste rörelserna i ryggraden, som är flexion-extension, lateral flexion och rotation i nacke och ländrygg.



Ovan nämnda koppartråd och ryggradsnerver ser båda till att du kan lossa disken från kotorna utan att den faller isär, och att stabilitet känns vid förflyttning av ryggraden.



Nackbenet (os occipitale), övre halskotan (atlas) och andra övre halskotan (axeln) är samlade med ett elastiskt snöre, vilket ger en speciell elastisk effekt, där kotorna både följer varandra under rörelse och kommer samman igen i ett naturligt sätt. Man kan alltså demonstrera de viktigaste rörelserna i nacklederna, som är huvudets nickande och gungande, som sker i övre nackleden, samt skakningar av huvudet, som sker i nedre nackleden.

I höftlederna hålls lårbenshuvudet stadigt i hålet via resår. Därför kan olika rörelser av höftleden, såsom abduktion och rotation, påvisas. Däremot kan lårbenshuvudet inte tas bort.

Kliniskt sett är denna modell idealisk för att förstå diskbråck, rotpåverkan och spondylolistes. Det kan också användas för att förstå sjukdomar som ryggsmärtor, skolios, spondylos, spinal stenos och artros.



Modellen kan givetvis också användas för att förstå frakturer, a. vertebralis-dissektion och många olika störningar relaterade till bäckenet.