Flexibel modell av halsryggraden med hjärnstammen, spinalnerver och a. vertebralis

Anatomiskt visar modellen alla 7 halskotorna samt nackbenet (os occipitale). Därför visar modellen de två viktigaste ledtyperna i ryggraden, som är symfyserna (diskar/bandskivor) mellan kotkropparna och facettlederna, som är glidleder mellan kotornas pivoter. Vidare syns både övre och nedre halsleder.



Modellen visar även hjärnstammen (med mellanhjärnan, pons och medulla oblongata), ryggradsnerver (med både främre och bakre radix) och kotartären. Överlag är benkvaliteten god, varför man till exempel ser större utsprång i benvävnaden.

Rörelsemässigt är modellen flexibel. Rörligheten i den mänskliga ryggraden är stor i livmoderhalsen (vilket är lordotisk). Denna modell kan användas för att demonstrera de viktigaste rörelserna, som är flexion-extension, lateral flexion och rotation.



Nackbenet (os occipitale), övre halskotan (atlas) och andra övre halskotan (axeln) är samlade med ett elastiskt snöre, vilket ger en speciell elastisk effekt, där kotorna både följer varandra under rörelse och kommer samman igen i ett naturligt sätt. Man kan alltså demonstrera de viktigaste rörelserna i nacklederna, som är huvudets nickande och gungande, som sker i övre nackleden och skakningar av huvudet, som sker i nedre nackleden.

Kliniskt är denna modell idealisk för att förstå diskbråck, rotaffektion och spondylolistes (glidning) av halsryggraden. Det kan också användas för att förstå störningar som spondylos, spinal stenos, artros, vertebral artär dissektion och frakturer.