Produktserie: Sinnesorganen

Vi kallar detta urval för sinnesorganen. Modellerna kallas ofta sensoriska modeller och visar anatomin hos organ/vävnader som i första hand relaterar till känsel. Vidare har vi valt att dela upp sensoriska modellerna i 3 grupper: Ögonmodeller, öron-näsa-halsmodeller och hudmodeller.



I urvalet av ögonmodeller hittar du både ögonmodeller med och utan sjukdomar samt annat som specialglasögon.

I urvalet av öron-näsa-halsmodeller hittar du olika öronmodeller, näsmodeller och halsmodeller/halsmodeller med och utan sjukdomar.

I urvalet av hudmodeller hittar du endast modeller av huden och hudsjukdomar som akne och hudcancer.



Modeller av sinnesorgan används särskilt för att förstå såväl anatomi som kliniska aspekter såsom sjukdomar, undersökningar och behandling.



Anatomiskt sett inkluderar alla dessa modeller verkligen många olika vävnader.



Ögonmodeller inkluderar många små och komplexa anatomiska strukturer. Med en ögonmodell av ögongloben till hands kan du studera ögats 3 lager - det yttre, mitten och inre. Det yttersta lagret utgörs av den genomskinliga hornhinnan, som vid limbus är ansluten till sclera (den vita senan som täcker ryggen 5/6). Mellanskiktet (kallas uvea) består av regnbågen (iris) inkl. pupillen, corpus ciliare (ciliarkroppen) och åderhinnan (åderhinnan). Det innersta lagret är näthinnan.



På ögonmodellerna syns ögonrörelseapparaten i den yttre änden (ögonmusklerna). Den består av 6 tvärstrimmiga muskler - de 4 raka musklerna som kallas musculi recti och de 2 sneda musklerna som kallas musculi obliqui. Inuti ögonmodellerna finns glaskroppen (corpus vitreum), och längst bak finns synnerven (nervus opticus) i förhållande till blodkärlen.



Ögonmodellerna kan delas så att lagren kan studeras. Dessutom kan linsen och hela glaskroppen tas bort. På den kompletta ögonmodellen, som även visar ögats omgivning, lite benvävnad, andra mjukdelar som ligament och fettväv samt tårapparaten som består av tårkörteln och tårgångarna (tårgångarna, den tårsäcken och tårkanalen, av vilken endast den senare inte är synlig), är synliga.



Öron-näsa-hals-modeller inkluderar också många små och komplexa strukturer. Med en modell av hela örat kan man studera ytterörat (auricula) med hörselgången (meatus acusticus externus), mellanörat (cavum tympani) och innerörat (auris interna/labyrint), som innehåller snäckan ( cochlea) och balansorganet (med bågarna). Dessutom ses en stor eller liten del av tuba auditoriva (Eustachian-röret), som kommunicerar med nasofarynx (övre delen av svalget) och örats placering i tinningbenet (os temoporale).



Öronmodellerna visar även detaljer som trumhinnan (membrana tympani) och mellanörats 3 små ben (ossicula auditus, ossicula auditoria), som resp. kallas hammaren (malleus), städet (incus) och stigbygeln (stapes).

Modellerna visar även några små muskler och blodkärl som t ex halspulsådern. Den mest detaljerade modellen av hela örat är kraftigt förstorad och visar även detaljer som det ovala fönstret.



I urvalet finns en öronmodell som endast visar mellanörats 3 ben och en simulator för träning i öronundersökning. Dessutom finns 2 öronmodeller som visar de små anatomiska strukturerna i snäckan, där känselceller registrerar svängningar som via nervkopplingar leder till ljuduppfattning i hjärnan. Den ena modellen är en gigantisk modell av dessa strukturer - den andra modellen är mindre och visar mycket mer detaljer. De 2 modellerna visar ett tvärsnitt genom ductus cochlearis med scala vestibuli respektive scala tympani. över och under. Centralt ses membrana basilaris som sätts i resonanssvängningar i samband med hörsel. Dessa svängningar registreras av det komplexa systemet av sensoriska celler (det kortikala organet/organspiralen) som är fäst vid basilarmembranet.



Båda öronmodellerna av snäckan visar strukturer som membrana tectoria, membrana vestibularis (Reissners membran), cuniculus internus (den kortikala tunneln), ligamentum spiral och cochlea nervfibrer. Modellen med de mest detaljerade strukturerna i snäckan visar också detaljer som ganglie spiral och många specifika celltyper som Hensen-celler, Claudius-celler och Böttcher-celler.

I dessa öronmodeller (cochleamodeller/modeller av cochlea) syns cochleanerven, som är hörselnerven. Det är en komponent i den vestibulokokleära nerven (8:e kranialnerven/kranialnerven som också kallas hörsel- och jämviktsnerven). Nervus vestibularis (balansnerven) är den andra komponenten i den åttonde kranialnerven.



Näsmodellerna/sinusmodellerna/sinusmodellerna inkluderar små och komplexa anatomiska strukturer. Med en näsmodell i handen kan man studera näshålan (cavum nasi), en del av munhålan (cavum oris), lite av svalget (pharynx) och bihålorna (frontal sinus, sphenoidal sinus, maxillary sinus och ethmoidal sinus). Sinusmodellerna visar även näsans 3 conchaben (concha nasalis superior, media och inferior). En sinusmodell visar också luktnerven.



Med tungmodellen i hand kan man studera tungans muskulatur, ovansidan med de 4 papillerna (papillae vallatae, papillae filiformes, papillae fungiformes och papillae foliatae), lite av underkäksbenet (mandibeln) med tänder och 2 av de 3 orala spottkörtlarna (glandula submandibularis och glandula sublingualis).



De 3 halsmodellerna/halsmodellerna visar i första hand strupen/struphuvudet (struphuvudet) med larynxbrosk, larynxmuskler, stämband (plicae vocales), epiglottis, de 2 lederna som kallas articulatio cricothyroidea och articulatio cricoarytenoidea samt transition till windpipen. (trakea). På 2 av halsmodellerna kan även sköldkörteln (gl. thyroidea), en eller flera av bisköldkörtlarna (glandulae parathyroidea) samt kärl- och nervtillförsel ses. På de 2 senare modellerna kan halsen (svalget) ses, även om den inte är definierad.



Struphuvudmodellen till högsta pris är, till skillnad från de andra 2, rörlig i struphuvudet och kan därmed användas för att förstå hur stämbandens längd, spänning och inbördes avstånd regleras.



Hudmodeller inkluderar hudens 2 lager (epidermis/epidermis och dermis) samt lite av subcutis. På flera av modellerna kan man även studera överhudens skiktade struktur, som består av stratum basale, stratum spinosum, stratum granulosum, stratum lucidum och stratum corneum.



Samtliga hudmodeller visar viktiga strukturer i dermis som blodkärl, hårsäckar med vidhäftad glatt muskulatur (m. arrector pili) samt svett- och talgkörtlar. Vissa av modellerna visar även inkapslade (afferenta) nervändar som Meissner-kroppar och Pacini-kroppar.



En av hudmodellerna visar också en nagel och en hårrot. Modellen visar hårroten med medulla, cortex och hårnagelband samt en nagel med tillhörande nagelbädd.



På alla modellerna visas även lite av underhuden i gult längst ner. Detta symboliserar fettceller (eftersom den subkutana vävnaden huvudsakligen består av fettceller).





Kliniskt kan ögonmodellerna användas för att förstå ögonsjukdomar. Det kan till exempel vara "röda ögon", näthinneavlossning, glaskroppskollaps, diabetisk ögonsjukdom, uveit, sklerit samt metastaser och primärtumörer som maligna melanom (födelsemärkescancer) i uvea.



Den kompletta ögonmodellen kan också användas för att förstå sjukdomar i tårkörteln och tårkanaler, såsom tårkanalstenos. Den praktiska ögonmodellen kan användas för att demonstrera och förstå representationen av föremål på näthinnan, ackommodation (via förändringar i linsens krökning), närsynthet (myopi) och långsynthet (hypermetropi).



En öronmodell/plastöra kan däremot användas för att förstå störningar och sjukdomar i örats olika vävnader/strukturer. Det kan till exempel vara otitis media, kolesteatom (benätande), perforerad trumhinna och myringitis bullosa. Modellerna som visar vävnad i snäckan kan användas för att förstå sjukdom, skada eller medfödd missbildning i snäckans hårceller samt cochleaimplantation.



En näsmodell/sinusmodell/sinusmodell kan användas för att förstå störningar/sjukdomar som bihåleinflammation (bihåleinflammation) och näspolyper samt behandlingar som kirurgi av nasal concha (konkotomi). Tungmodellen kan användas för att förstå sjukdomar/störningar i tungan som sprickor i tungan, infektioner och cancer.



En struphuvudsmodell/halsmodell kan användas för att förstå många sjukdomar som epiglottit, stämbandspolyper, struma, larynxödem och cancer. Vidare kan halsmodellen användas för att förstå undersökningsmetoder som laryngoskopi och behandlingar som halskirurgi. Om lederna i halsen är flexibla på modellen kan den också användas för att demonstrera rörelser.



Sammanfattningsvis kan en hudmodell användas för att förstå hudsjukdomar och hudsjukdomar som psoriasis, follikulit, akne och hudtumörer. Vidare kan de användas för att förstå andra saker, såsom brännskador, som traditionellt delas in i grader (1:a graden, 2:a graden etc.).



Acnemodellen har utvecklats för att förstå acne vulgaris (finnar/pormaskar), som är inflammation i talgkörtlarna. Modellen visar även komedoner.

Hudmodellen för mullvadscancer (malignt melanom) i olika stadier har däremot utvecklats för att förstå denna elakartade hudcancer.