Flexibel modell av ryggraden med nerver och andra ben presenterade på ett stativ

Anatomiskt sett visar modellen hela kotpelaren som består av en nackdel, en bröstdel, en länddel, en bäckendel och svanskotan. Nackbenet ingår också. Därför visar modellen de två viktigaste ledtyperna i ryggraden, som är symfyserna (diskar/bandskivor) mellan kotkropparna och facettlederna, som är glidleder mellan kotornas pivoter. Även nedre halsleden och sacrococcygealleden ses. Eftersom nackbenet ingår på denna modell syns även den övre nackleden.



Dessutom visar modellen bäckenet i sin helhet som ringstruktur samt både lårbenshuvuden med lårbenshalsen och en del av lårbenet. Därför visar modellen även SI-leden mellan korsbenet och blygdbenet, symfysen mellan blygdbenen och höftleden.



Vidare visar modellen kotartären, de 31 paren av spinalnerver och ett diskbråck i nedre delen av ryggen. Överlag är benkvaliteten mycket bra och därför syns till exempel knutar och fördjupningar i benvävnaden tydligt.

Rörelsemässigt är modellen väldigt flexibel. Rörligheten i den mänskliga ryggraden är störst i hals- och ländryggen (som är lordotiska), medan bröstregionen (som är kyfotisk) är mindre rörlig. Denna modell kan användas för att demonstrera de viktigaste rörelserna i ryggraden, som är flexion-extension, lateral flexion och rotation i nacke och ländrygg.



Ovannämnda metallrör säkerställer både att du kan lossa disken från kotorna utan att den faller isär, och att stabilitet känns vid förflyttning av ryggraden.



Nackbenet (os occipitale), övre halskotan (atlas) och andra övre halskotan (axeln) är samlade med ett elastiskt snöre, vilket ger en speciell elastisk effekt, där kotorna både följer varandra under rörelse och kommer samman igen i ett naturligt sätt. Man kan alltså demonstrera de viktigaste rörelserna i nacklederna, som är huvudets nickande och gungande, som sker i övre nackleden och skakningar av huvudet, som sker i nedre nackleden.



I höftlederna hålls lårbenshuvudet stadigt i hålet via resår. Därför kan olika rörelser av höftleden, såsom abduktion och rotation, påvisas. Lårbenshuvudet kan också tas bort helt.

Kliniskt sett är denna modell idealisk för att förstå diskbråck, rotpåverkan och spondylolistes. Det kan också användas för att förstå sjukdomar som ryggsmärtor, skolios, spondylos, spinal stenos och artros.



Modellen kan givetvis också användas för att förstå frakturer, a. vertebralis-dissektion och många olika störningar relaterade till höftleden och bäckenet.