Skallemodell med pedagogiskt färgade ben samt halskotor och tungben. Kan delas upp i 14 delar

Anatomiskt kan den mänskliga skallen delas upp i 2 delar, och skallmodellen visar därför följande:



1) Hjärnhöljet (neurocranium), som är avsett att omsluta hjärnan och hörseljämviktsorganet



2) Ansiktsskelettet (viscerocranium) som omger näshålan och bildar den tandbärande stommen runt munhålan. De 32 tänderna ingår också



Hjärnhöljet består av 8 ben. Det finns 4 oparade (frontal-, sphenoid-, sphenoid- och occipitalbenen) och 2 parade (nackbenen och tinningbenen). Alla dessa ben såväl som suturer kan identifieras på skallmodellen.



Ansiktsskelettet inkluderar 6 parade ben (överkäken, käkbenet, kindbenet, näsbenet, tårbenet och nedre konkbenet) och 3 oparade ben som kallas underkäken, plogbillen och det zygomatiska benet (vissa räknar inte det zygomatiska benet som en del av ansiktsskelettet). Alla dessa ben och suturer kan också identifieras på skallmodellen.



På denna modell är skallbenen målade i dämpade färger och kan delas upp i 14 delar. Parade ben ses i samma färg.



Modellen inkluderar hyoidbenet och de 7 halskotorna (inklusive mellankotskivorna).



Den mänskliga skallen innehåller många hål och kanaler som innehåller kärl och nerver. Sammantaget finns det kopplingar mellan hjärnan och halsen, till och från ögonhålan, till och från pterygo-palatine fossa och till och från näshålan.



På den här skallmodellen är alla hål och kanaler synliga. Överlag är benkvaliteten extremt bra, varför till exempel knutar och fördjupningar i benvävnaden syns väldigt tydligt. Omfattningen av "ossösa landmärken" omfattar också de minsta detaljerna.



Jämfört med billigare döskallemodeller i vårt sortiment känns det också mer verkligt. Äktheten känns när man samtidigt håller i benen eller hela skallen och känner tyngden.

Rörelsemässigt innehåller modellen många leder eftersom den visar halsryggraden. Trots detta är modellen inte flexibel.



Underkäksbenet ("underkäken") hålls på plats via två plaststift i käklederna. Därför kan den bara höjas och sänkas något. Å andra sidan kan den enkelt demonteras helt.



Det är inte alls möjligt att påvisa rörelser i de övre och nedre halslederna (eller i halsryggen som helhet).

Kliniskt kan skallmodellen användas för att förstå specifika skalldeformiteter såsom kraniosynostos.



Modellen är också idealisk för att förstå de enskilda skallbenen och deras samband, samt sjukdomar, störningar och störningar i denna del av skelettet.