Produktserie: Ögonmodeller

I vårt urval av ögonmodeller kan du välja mellan modeller som uteslutande visar ögonglobens anatomi. Det finns även en komplett modell som även visar ögonområdet. Vidare finns en praktisk modell för att demonstrera ögats brytnings-/brytningsfel samt ett par speciella glasögon som simulerar synförändringar orsakade av alkoholförgiftning.



Ögonmodeller används främst för att förstå ögats anatomi samt kliniska aspekter såsom sjukdomar, undersökningar och behandling.



Anatomiskt innefattar ögat många små och komplexa anatomiska strukturer. Med en ögonmodell av ögongloben till hands kan du studera ögats 3 lager - det yttre, mitten och inre. Det yttersta lagret utgörs av den genomskinliga hornhinnan, som vid limbus är ansluten till sclera (den vita senan som täcker ryggen 5/6). Mellanskiktet (kallas uvea) består av regnbågen (iris) inkl. pupillen, corpus ciliare (ciliarkroppen) och åderhinnan (åderhinnan). Det innersta lagret är näthinnan.



På ögonmodellerna syns ögonrörelseapparaten i den yttre änden (ögonmusklerna). Den består av 6 tvärstrimmiga muskler - de 4 raka musklerna som kallas musculi recti och de 2 sneda musklerna som kallas musculi obliqui. Inuti ögonmodellerna finns glaskroppen (corpus vitreum), och längst bak finns synnerven (nervus opticus) i förhållande till blodkärlen.



Ögonmodellerna kan delas så att lagren kan studeras. Dessutom kan linsen och hela glaskroppen tas bort. På den kompletta ögonmodellen, som även visar ögats omgivande område, lite benvävnad, andra mjukdelar som ligament och fettväv, samt tårapparaten som består av tårkörteln och tårkanalerna (tårkanalerna, tårsäcken och tårkanalen, av vilka endast den senare inte är synlig), kan ses.



Kliniskt kan ögonmodellerna användas för att förstå ögonsjukdomar. Det kan till exempel vara "röda ögon", näthinneavlossning, glaskroppskollaps, diabetisk ögonsjukdom, uveit, sklerit samt metastaser och primärtumörer som maligna melanom (födelsemärkescancer) i uvea.



Den kompletta ögonmodellen kan också användas för att förstå sjukdomar i tårkörteln och tårkanaler, såsom tårkanalstenos. Den praktiska ögonmodellen kan användas för att demonstrera och förstå representationen av föremål på näthinnan, ackommodation (via förändringar i linsens krökning), närsynthet (myopi) och långsynthet (hypermetropi).