Förstorad hjärnmodell med många områden i pedagogiska färger. Kan delas upp i 4 delar

Anatomiskt visar modellen den mänskliga hjärnan, som generellt kan delas in i storhjärnan (hjärnhjärnan), lillhjärnan (hjärnhjärnan) och hjärnstammen (truncus encephali).



Dessa 3 strukturer är tydligt åtskilda via olika färger, men skillnaden mellan grå och vit substans kan inte ses på denna modell.



I storhjärnan (telencephalon och diencephalon) ses i första hand hjärnloberna, liksom thalamus och hypotalamus (och hypofysen)


I lillhjärnan ses vermis cerebelli och cerebellära hemisfärer (hemisperium cerebelli)


Hjärnstammen visar sina 3 delar (mellanhjärnan, pons och medulla oblongata) samt kranialnervernas uppenbara ursprung med romerska siffror (även kallade kranialnerverna)


Andra strukturer som hjärnstammen, fornix, ventrikelsystemet och de första 2 kranialnerverna (doft- och synnerverna) ses också, som inte härrör från hjärnstammen


Bilderna till vänster visar hur modellen kan delas upp i 4 delar. Detta gör det möjligt att studera hjärnans inre strukturer, och några av dessa ses i 3 dimensioner.





Färgade områden



Färgerna på denna modell är dämpade och väldigt olika. Som man ser på bilderna till vänster är det inte bara hjärnloberna som är färgade. Färger ses även i speciella områden som pre- och postcentral gyrus, Brocas område, Wernickes område och djupare strukturer.



Eftersom modellen är både pedagogiskt färgad och kommer med engelska ord skrivna direkt på modellens viktiga områden, kan du mycket enkelt och snabbt identifiera intresseområden. Exempel är det primära motoriska området (gyrus precentralis) med indikering av kroppsregioner ("nacke, höft, axel, fingrar" etc.) och områden som "språk" och tal".





Det limbiska systemet



Många av våra kunder frågar om det limbiska systemet i samband med köp av hjärnmodeller. Därav denna beskrivning.



Det limbiska systemet innefattar olika anatomiska strukturer i det centrala nervsystemet (CNS), och är primärt ansvarigt för emotionella funktioner som ångest, aggressivitet, humör, minne och social anpassningsförmåga. Kliniskt är det därför ofta relaterat till psykiatriska störningar.



Det limbiska systemet omfattar bl.a amygdala, hippocampus, gyrus parahippocampalis, hypothalamus, fornix, corpus mammillare, den prefrontala hjärnbarken och de monoaminerga systemen i hjärnstammen. Listan är ganska lite längre - särskilt eftersom många fiberanslutningar förbinder de limbiska strukturerna. Många kunder frågar särskilt om amygdala och hippocampus (det är därför de nämns först i detta avsnitt).



OBS: I denna hjärnmodell kan hippocampus ses liksom några av de andra limbiska strukturerna som fornix - men inte amygdala.



Amygdala är involverad i ångest och känslomässig färgning av sinnesintryck. Den ligger som en mandelformad kärna FRAMFÖR hippocampus i den främre polen av temporalloben (amygdala och hippocampus är därför separata).



Hippocampus är inblandat i minnet. Den ligger som en oregelbunden vriden struktur i den mediala delen av tinningloben.



Om någon av dessa 2 strukturer ska synas tydligt på en hjärnmodell måste hjärnvävnaden visas i ett så kallat frontal/koronalt snitt genom tinningloben. Frontsnittet motsvarar ungefär snittriktningen "från öra till öra".



Eftersom amygdala ligger FRAMFÖR hippocampus (ungefär längre fram "mot pannan"), kan båda dessa strukturer endast ses på en hjärnmodell om modellen inkluderar minst 2 frontala sektioner genom tinningloben - eller om hjärnmodellen är delvis transparent.



Vi har ännu inte sett en hjärnmodell som visar 2 skär genom tinningloben, så att både amygdala och hippocampus syns. I vårt sortiment har vi däremot en delvis genomskinlig hjärnmodell i högsta prisklass som visar båda strukturerna.



Alla hjärnmodeller i vårt sortiment kan separeras i olika delar. Alla modeller (både med och utan pedagogiska färger) som kan delas upp i 4 eller fler delar visar hippocampus. På nästan alla dessa modeller är även hippocampus numrerad och namngiven på en översikt som kan laddas ner från hjärnmodellernas produktbeskrivningar.

Kliniskt sett är denna modell vår mest pedagogiska när en hjärnmodell ska användas för att förstå problem (symptom) och skador orsakade av lesioner i områden av storhjärnsloberna. Dessa olägenheter och skador kan till exempel vara störningar i rörelser, känsel, språk och syn.



Modellen kan också användas för att förstå många andra lesioner och störningar som epilepsi, hjärntumörer, hydrocefalus och lesioner som involverar kranialnerver.



Även om hjärnans blodtillförsel inte syns på modellen, kan den också användas för att förstå apopleksi (stroke).